Betraktelser

2015: Välkomstskål

Eders Kejserliga och Kungliga Höghet, högvälborne herr greve, mina damer och herrar!

De fick hjälp just där och då, år 1147 i Santarém. Kung Alfons I av Portugals krigare blev så styrkta när de plötsligt fick se ärkeängeln Sankt Mikaels vinge på himlavalvet att de till slut lyckades återerövra Santarém från morerna.

Den klentroge kanske säger att det bara var en komet, eller ett ljusfenomen, att det måste ha funnits en naturlig förklaring. Men vad vi vet är att de fick en oändlig kraft, och vad vi vet är att det inte går att förklara allt på vetenskaplig väg, som när vi får hjälp från Gud, hans änglar och helgon. Vi måste lita på vår tro. Där och då, 1147 i Santarém, föddes enligt legenderna vår orden, som ett tack till Ärkeängeln Sankt Mikael.

/…/

Ridderlighet ligger inte i den bit metall ni nu har runt halsen. Ridderlighet kommer inifrån.

Det har funnits många personer genom historien som tyckt att det var viktigare att se ut som en hedervärd människa än att faktiskt vara en. En av dessa var Karl Knutsson, född i mina hemtrakter i Östergötland 1327, och son till Birgitta Birgersdotter, senare mer känd som den heliga Birgitta, ett av Europas tre skyddshelgon.

Karl var en stor livsnjutare och snobb; han skrudade sig gärna i silverbälte, riddarkedja och halsband. Han framstår som en bortskämd, skränig och taktlös, om än möjligen begåvad, knöl. Han förefaller vara näst intill tom på religiösa intressen och om sin mors verksamhet kan man ju misstänka vad han tyckte.

Men han följde sin mor, Birgitta, på vägen till Rom, tillsammans med sin bror Birger. De fick naturligtvis omedelbar audiens hos påven Urban V, men mötet blev inte någon succé för sonen Karl. Påven hytte med näven åt Karl med orden ”Du är världens son”, medan han vände sig till brodern Birger och milt sade: ”Du är din moders son”. Nästan 700 år senare har vår nuvarande påve samma inställning till ytlighet och fåfänga.

Vad gör vår orden nu för tiden? Vi går inte i korståg på det ursprungliga ibland våldsamma sättet. Inte heller räddar vi fångna jungfrur från drakar. Jag är säker på att vi skulle, men det finns så få sådana nu för tiden. Drakar alltså.

Vad vi Sankt Mikaelsbröder  och -systrar försöker göra är att vara goda och fredliga kämpar för den kristna tron, göra goda saker och vara goda och värdiga representanter för HKH Dom Duarte av Portugal.

Sveriges band med Portugal går tillbaka långt i tiden. Under 30-åriga kriget var vi i allians med Portugal. Men enbart för att vi hade en gemensam fiende, Spanien.

Det är ju allmänt känt att två portugiser betydde mycket för vår Drottning Kristina på 1600-talet. Först jesuitprästen Antonio Macedo som uppehöll tjänsten som fältpräst för Portugisiska legationen i Stockholm och senare jesuitprästen Antonio Viera, som i Rom efter hennes hedervärda konvertering till vår Heliga Katolska Kyrka hjälpte henne att också leva den känsla som varje konvertit till den katolska tron får, den tydliga känslan av att till slut ha kommit hem. Därför är vi särskilt glada och stolta att vi har en jesuitpräst, pater Klaus Dietz, som kaplan.

HKH Dom Duartes släkting, dåvarande kronprinsen Dom Carlos, besökte Sverige 1883 och emottagandet visar hur nära banden mellan Portugal och Sverige är och hur älskad Dom Carlos var här. Kronprinsens besök ansågs av den portugisiske ambassadören Soto Maior som utan dess like, och han rapporterade hem att

”ingenstans har Hans Höghet blivit eller kommer någonsin att bli emottagen med större pomp och ståt, med mer omsorg och uppmärksamhet”: (…) ”Jag såg här Rysslands Storhertig, idag Kejsar, Kronprinsen av Danmark, Prinsen av Wales, och den Kejserliga Prinsen av Tyskland (…) och ingen av Prinsarna emottogs så ärofullt som Hans Majestät (…)”.

Så vad kan gå fel, denna kväll? Med Dom Carlos efterträdare Dom Duarte som stormästare, vår kejserliga beskyddarinna Walburga, det stöd som vi får från den amerikanska etableringen genom domaren, StkPS:tMO Stephen-Michael Besinaiz och hans föregångare i ämbetet StkPS:tMO John Thoma. Och över allt detta vakar ärkeängeln Sankt Mikael.

Så välkomna, alla, skål för vår kejserliga beskyddarinna Walburga och skål för den hedervärde domaren i Kungliga Brödraskapet Sankt Mikael av vingen orden för USA, StkPS:tMO Stephen-Michael Besinaiz.

domaren KPS:tMO Magnus Carlsson

2013

Snart vänder vi tillbaka till Sverige efter ännu en intressant långhelg under Sankt Mikaels vinge tillbringad i Fátima, Portugal samt Santiago de Compostela och Oseira, Spanien. I Fátima träffade vi under informella former gamla vänner från Portugal och USA över en bit mat samt lärde känna några nya vänner från Brasilien. Fredag förmiddag vandrade vi svenskar runt i helgedomen i Fátima, mulet och regnigt men en stor upplevelse precis som förra året.

Vallfärden till Santiago de Compostela tar tid med buss, men ett bra tillfälle för kandidater att få en orientering och introduktion. Med på färden var irländska mikaelsriddare och -damer vilka bidrog till en trevlig stämning med vemodiga irländska ballader, som komplement till rosenkransen på portugisiska. Väl i Santiago de Compostela möttes vi av vänner i kungl. Brödraskapet av Sankt Mikaelsorden i detta stift, likaså anslöt italienska och nederländska mikaelsriddare och -damer samt HKH Dom Duarte, hertigen av Braganza.

Efter en visning av mer undanskymda delar av katedralen firades pilgrimsmässa med totalt ett sextiotal bröder och systrar i kungl. brödraskapets vita cape, tillsammans med pilgrimer som gått El Camino. Speciellt var att schweiziske operasångaren och mikaelsriddaren/professbrodern Bruno Nünlist sjöng Agnus Dei, komponerad för tillfället av ackompanjerande Susannah Snow, makalöst vackert.

Efter avslutad mässa samlades vi i ärkebiskopens palats (Pazo de Xelmírez) och förlänande av kungl. portugisiska utmärkelser vidtog. Som t.f. ordförande/domare för de svenska mikaelsriddarna och bröderna var det glädjande att se två svenskar mottaga investitur till riddare och professbroder respektive riddare och hedersbroder i kungl. Portugisiska Sankt Mikaelsorden/kungl. brödraskapet av Sankt Mikaelsorden (blogginlägg här, här och här). Därefter följde en lunch där bl.a. ordens välgörenhetsinsatser lokalt och centralt presenterades, bl.a. ett barnhem i det katolska stiftet i São Tomé och Príncipe.

Söndagen har varit återfärdsdag, men vi började med att åka till klostret i Oseira, vilket var en otrolig upplevelse. Klostret har funnits där i nästan 900 år! Enligt traditionen var cistercienserklostren i Alcobaça och Oseira knutna till Sankt Mikaels av vingen orden under medeltiden. Det finns brister i förstahandskällorna vad gäller PS:tMO men traditionen att orden ska ha funnits under medeltiden är påtaglig. På fasaden till klostret Oseira från första decenniet av 1700-talet finns åtta ordenskors från ibero-italienska riddarordnar, varav Sankt Mikaels vinge hållande ett svärd är ett av dem, längst till vänster närmast klosterkyrkan (på den högersta, längst bort från klosterkyrkan finns f.ö. S:tMLO). Även här firades mässa förstärkt med insatser från Bruno och Susannah, mycket gripande. Därefter följde en buffé där solen äntligen tittade fram (i övrigt konstant regn) innan vi tog farväl av spanska, nederländska och italienska riddare och damer.

När detta skrivs rullar bussen mot Fátima genom regnet med portugiser, brasilianare, schweizare, svenskar, irländare och amerikaner. En sak som återkommit i diskussionerna är något jag framhållit på andra ställen: ordenskorsen betyder på ett sätt inget. Det viktiga är vad som finns på insidan – och det måste vara en vilja att bidra till en bättre värld utifrån en kristen tro.

Det är också ett ansvar: att bära ett ordenskors från ett furstehus innebär också ett åtagande att i någon mening representera furstehuset – och att fortsätta excellera. Ju högre ordensklass, desto större ansvar. Det är lite synd att korsen numera görs i förgyllt silver – guldkors, som i princip är dubbelt så tunga, skulle tydliggöra detta förhållande på ett högst påtagligt sätt.

tf domaren KPS:tMO Jonas Arnell

2012

Puh! Efter en fyradagars bortavaro i Portugal/Spanien har man landat i vardagen igen. Fyra dagar som har varit mycket intensiva men samtidigt mycket givande. Tillsammans med andra medlemmar av Kungl. Portugisiska Sankt Mikaels av vingen orden har en liten grupp svenskar deltagit i ordens samling runt Sankt Mikaelsdagen den 30 september. Vi har hunnit se lite av Fátima och få en uppfattning om hur viktig denna ort är för valfärdande katoliker: Vår Fru av Fátimas Blå armé, som verkat för att uppmärksamma miraklet vid Fátima internationellt, har som mest haft 80 miljoner medlemmar. 80 miljoner!

Genom orden har vi också hunnit se en liten skymt av den medeltida borgen vid Ourém och Casa Alta Royal Lodge, likaså göra ett privat besök till de befästningsverk i Santarém där kristna riddare trängde in 1147 och återerövrade staden från morerna under reconquista. Sankt Mikaelsorden ska vara grundad till minne av denna seger.

Dessutom, och kanske viktigast, vallfärdade orden till katedralen i Santiago de Compostela i Spanien efter särskilt påbud från stormästaren, HKH Dom Duarte, hertig av Bragança, kronprins av Portugal. Detta hedrades särskilt genom att den enorma botafumeiron användes vid mässan (ett YouTube-klipp kan inte riktigt förmedla den enorma upplevelsen eftersom rökelsen inte känns). Allt detta eftersom det finns en legendarisk koppling mellan Spanska Santiago-orden/Portugisiska Sankt Jakobs av svärdet orden (Sant Iago=Sankt Jakob) och Sankt Mikaels av vingen orden. Likheten i ordenskorsens utformning – ett stiliserat svärd – antyder enligt traditionen att den senare är sprunget ur de förra.

Mycket intressant att på plats se den aktning som HKH Dom Duarte åtnjuter i både Portugal och Spanien, likaså att höra att Sankt Mikaelsorden – oavsett faktiskt instiftansår – idag är respekterad av andra furstehus: bl.a. har drottning Elisabeth II inte längre enbart gett bärandetillstånd för Sankt Mikaelsorden till RStbStrumpebO OffStbVO OffStbEmpO OffStbJohO m.m. 8:e hertigen av Wellington som har storkors av orden. Möjligheten att träffa andra ur sin egen och andra riddarordnar är också intressant eftersom det ger möjlighet att fördjupa gemenskapen, men även att lära mer om vad som händer på andra håll i den ridderliga världen. Inte minst läget vad gäller oäkta riddarordnar. En väldigt givande resa som gett flera nya intressanta vänner och nya kunskaper.

tf domaren RPS:tMO Jonas  Arnell