Sankt Mikaelsorden är sedan 1986 en riddarorden inom kungahuset av Portugal under stormästaren HKH Dom Duarte, hertig av Braganza. Det finns en lång tradering av att Sankt Mikaels av vingen orden ska ha existerat under medeltiden, men förstahandsmaterialet är inte helt gripbart. Det är dock intressant att se lite på vad som skrivits under årens lopp. Ett tips om latinska texterna nedan: kopiera och klistra in i google translate som faktiskt har även latin. Det ger en förvånansvärt bra överblick över innehållet.
Minst två svenska verk omnämner Sankt Mikaels av vingen orden under 1700-talet baserat på utländska uppgifter. Det tidigaste exemplet är en doktorsavhandling i historia vid Lunds universitet från den 14 december 1748 med titeln Ordinibus Equestribus, partem priorem av Joh. Pehr Höppener. På s. 70 står
(3) Ordo S. Jacobi in Portugallia scaturit procul dubio ab eodem fonte, quo Hispanicusi, eodem nomine decorus: ergo quae de initiis Ordinis dici debent, sequenti SS servantur. Praeter memoratas Equestres societates floruit quoq?, in Portugallia, alius Ordo Alae S. Michaelis nuncupatus, qui ab Alphonso Henriquez etiam circa an. 1166 vel 1171 instituitur cfr. ASHMOLE p. 70 OLIVEIRA T. 2. p. 125.
Historikern Mats Wetterholm har gjort en avskrift av en bok som han har i sin samling, nämligen Ordens- och Riddarehistorien, del I skriven av Gabriel Berthén och tryckt i Stockholm 1770 (del II kom aldrig ut).
Riddare av Wingen (51)
Cavalleros d’Ala, har Konung Alphonsus Henricus år 1171 uprättat, straxt efter sin märkeliga Seger över Konung Albarac i Sevilla. Jesuiten Antonius Vascontellez säger uti sin Anacephaleosis Regnum Lusitaniæ, tryckt i Antverpen 1621, att Konung Alphonsus, som natten för Slaget låg i sina böner, blef dörunder förvissad om Segren; Och som en både väpnad och äfven vingad arm, fölgt honom jemt i Striden, ehvar han sig ock vändt, skal det det gifvit Konungen den tankan, at Öfver-Ängelen Michael honom hulpit, hvaraf han bevektes, at til åminnelse däraf, denne Orden instifta. Teknet var et Rödt Kors, hvars nedersta del liknade en Svärdsklinga; uti Ovalen sågs en Purpurröd Vinge. Ordens-drägten var hvit, äfven som Mantelen, hvarpå bemälte Kors och Vinge var häftat, med Inscription: Qvis ut Deus. Riddarne i agt togo Cisterciensernes Regel, och deras pligt var at strida emot Morerne, samt beskärma Enkor och Faderlösa barn. Konungen var Ordens Föreståndare eller Mästare så länge den varade.
Det omtalade verket – vars fulla titel är Anacephalæoses id est Summa capita actorum regum Lusitaniæ cum Lusitaniæ descriptione av P. Antonio Vasconcellio – finns på Google books, och skrollar man fram sidan 21 f. så står följande text.
Anno illius Chiliados centesimo octogesimo primo, cùm Alphonsus octogesimum sextum ageret: Albojachius Hispalensis Rex et Alphonsi infortunio optimam rei bene gerendæ occasionem arbitratus collecto ex tota provincia Bætica exercitu, Scalabium invasit. Quod cùm rescisset Ferdinandus Rex, quamvis adhuc subacerbo animo esset in Alphonsum; tamen publicæ utilitatis studio incesus, & stricte affinitatis officio inductus, armato milite præsidium accurrit: sed currenti Regi cæleste auxilium prævolavit. Nam Alphonsus eâ nocte, quæ prælium antecessit, precibus transactâ, & tutelari Angelo, Archangeloque Michaële in patrocinium enixe implorato, bonam in spem erectus composito agmine processit in certamen suo invectus curru. Ex quo tam feliciter dimicavit, ut cæsis pluribus, non paucioribus occisis, cæteris omnibus fusis fugatisque, amplissima de omnibus spolia reportaret. Ferunt, in ipso præliandi ardore, visum fuisse circa Regem Brachium alatum, quod Regem in quamcumque partem se committeret, sequeretur; tantamque in hostibus ederet stragem, ut facile esset colligere, illam vim fuisse humanâ augustiorem. In cujus cælestis prodigii recordationem auspicatus fuit Rex illum ordinem equestris militæ, Ab ala nuncupatum, cujus insigne est Ala purpurea in orbem aureum inclusa. Rex Ferdinandus cum non procul abesset à Castris, certior de Maurorum strage, misit, qui socero suo Alphonso de parta victoria gratularetur, diceretque, se quoque in auxilium venisse, sed quia sua opera necessaria iam non esset, in patriam redire. Pares gratiæ ab Alphonso genero referuntur.
Berthén har inte använt Vasconcellios text som ursprungskälla eftersom det finns fler detaljer i Berthéns text som inte återfinns hos Vasconcellio. Berthén sätter instiftansår till 1171, men Vasconcellio skriver faktiskt 1181 (Chiliados centesimo octogesimo primo). Berthén har uppenbarligen använt någon som citerar Vasconcellio men som därutöver har lagt till uppgifter.
Berthéns källa skulle kunna ha gått via ex. Kurtzer Entwurff der Geist- und Weltlichen Ritter-Orden, itzo nach des Hn. Autoris seel. Tode zum andernmahl weit verbesserter, und mit Einrückung vieler vorhin mit Stillschweigen übergangener Ritter-Orden und Gesellschafften vermehrter heraus gegeben, författad av Christiani Gryphii (Christian Gryphius) tryckt i Leipzig och Breslau 1709. Även den finns på Google books. Här återges på s. 109:
§.20. Die Ritter von dem Flügel St. Michaelis in Portugall führen gewits einen seltsamen Namen/ die Ursache aber hiervon wollen wir mit des Jesuiten Antoni Vasconcellez Worten anführen. Dieser schreibet in seiner Anacephalaeosi Actorum Regum Lusitaniae, so zu Antwerpen An. 1621 in 4. heraus kommen / pag. 21. 22. hiervon also:
(här följer sedan texten i latin ovan. Boken fortsätter:)
Zwar andere geben vor/ es führten diese Ritter ein rothes Schwerdt mit bengefügten Worten: Quis ut Deus? allein des Vasconcellos seine Mennung wird vor die wahrhasstigste von den meisten angenommen. Ihre vornehmste Obligation war nechst Bersicherung der Schriften wider die Mohren/ auch die Bersicherung der Witwen und Wänsen. Die Könige in Portugall haben ebenfalls die Ober-Aufsicht über diesen Orden/ der nun nicht mehr im Schwange ist/ an sich gezogen. Ihr Ordens-Zeichen ist ein Purpurfarbener/mit Strahlen umgebener Engels-Flügel.
Det vill säga, Gryphii lägger alltså till en del utöver citatet från Vasconcellio utan att han anger källa och det finns en diskrepens mellan Berthén och Gryphii (bl.a. den vita ordensdräkten).
Till de äldre författarna om Sankt Mikaelsorden hör Cistercienserordens krönikör, Fr. Bernardo de Britto (1569-1617, portugis, studerade i Rom och Florens, blev cistercien vid klostret i Alcobaça när han återvände till Portugal), som skrivit Chronica de Cister onde se contam as cousas principaes desta Ordem, & muytas antiguidades do Reyno de Portugal, Primeyra parte. Materialet till boken ska vara tryckt första gången 1602, länken nedan visar ett omtryck från 1720 utfört generalabbott Fr. Paulo de Britto. Capitulo XVIII. Da Ordem de Cavalleria que cha marao de Ala, ou Asa, fundada por el Rey Affonso Henriques debayxo da Reformação de Cister, & visitação do Abbade de Alcobaça ger bakgrund till ordens instiftande och kapitlet slutar
Acabadas as cousas da guerra com prospero successo, determinou el Rey gratificar a Deos, & ao Arcanjo S. Miguel, & Anjo da sua guarda o favor, & merce, que lhe fizeraõ no soccorro visivel da batalha, & alèm de muytas esmolas de dinheyro, & peças de ouro, & prata, que deu para ornamentos de Igrejas, & obras pias, quiz instituir húa Ordem em honra do Anjo Custodio, & de São Miguel, na qual entrassem todos aquelles, que o acompanhàraõ no recuperar do pendaõ, & outros Cavalleyros de conta: & assim a instituhiona forma que logo veremos.
Det är dock i kapitlet efter som det blir intressant. Capitulo XIX. Do modo que el Rey teve em instituira Ordem de Cavalleria da Ala: dos institutos, & obrigaçoens dos Cavalleiros della. Fortsättning följer!
Kungl. Portugisiska S:t Mikaels av vingen orden 